BESÖK I MALÅ DEL 1
Flickan från Malå blev känd i Sverige och Europa på 1800-talet som ”Långa Lappflickan” eller ”Storstina”, 218 cm lång.
Men hon hette Christina Catharina Larsdotter. Hennes liv har blivit flera böcker och teaterpjäser. Medan hon levde visades hon upp för pengar och ända in i sin död såldes hon tills bara skelettet fanns kvar.
Inte förrän 2024 fick hon komma tillbaka till Malå med sitt rätta namn och få en egen grav.
Stefan från Malå sameförening berättade om Christinas liv och kampen om att få ge henne en värdig gravplats i sin hembygd. Det tog många år och ett regeringsbeslut innan hon fick det.
Först att hitta henne, hon var nämligen försvunnen i Karolinska institutets lager av mänskliga kroppsdelar, bortglömd, borttappad och felmärkt. Sen att få tillstånd att föra henne tillbaka till hembygden och ge henne en grav.
Christina led av en sjukdom som gjorde att hon aldrig slutade växa. Hon blev jättelång och dog till slut på grund av det. Hon begravdes i Lycksele men fick inte vara i fred många veckor innan hon såldes till Karolinska institutet i Stockholm. De samlade på samiska skelett och ville forska på henne. Så hon rensades på allt utom benen i kroppen och skickades till Stockholm. (Du vill inte veta hur det gick till…)
Hennes skalle ställdes ut i en glasmonter där. Och nästa olycka var att det förstördes i en brand. Efter det visste man inte vems kroppsdelar som låg ensamma i ett förråd utan huvud – märkta ”stor man”.
Men det var ingen man. Det var en stor kvinna: Christina.
Stenen vid graven hämtades från Christinas hemby. Plaketten låter henne vara sig själv med sitt rätta namn och på hennes språk, ume-samiska.
I graven får hon äntligen tillbaka lite människovärde. Och kanske får äga sin egen berättelse.
text och bild
Stanley Almqvist
vid graven