Slakt

Under kursen i traditionell renslakt fick vi hand om en liten tjur.
Lärare och handledare var Nils Arvid Westerfjell, kunnig styckare och slöjdare. Han kunde konsten att ta tillvara hela renen: allt kan användas till mat eller slöjdmaterial. Ingenting kastas bort vid traditionell slakt. Och han vägledde oss på flytande sydsamiska.

Allt tas tillvara. Tomas Nejne visar Rebecca och Helene hur man flår benen så att skinnet kan användas till skosömnad.    FOTO: CARINA OLOFSSON
Erica finstyckar kött under Tomas Nejnes ledning.    FOTO: CARINA OLOFSSON
Intensivt intresse för att ta tillvara allt vad renen ger.      FOTO: STANLEY ALMQVIST

Rensidan på bilden känner du i alla fall igen från charken i affären. Men då är den saltad och varmrökt, färdig för en utflykt.
Renens fett har omega 3, sånt man kan köpa i kapslar som hälsokost.
I en gryta samlade vi fett från inälvorna. Det smälte vi till en fantastisk matolja.

Renfett med omega-3.    FOTO: STANLEY ALMQVIST

Blodet tog vi också reda på. Det blev blodkorv, palt, klimp och bröd.
Sedan man tagit bort klövarna kan man koka renfötterna och göra sylta, precis som med grisfötter.
Ryggsenan blir sytråd för skinnslöjd.
Skinnet blir päls och läder – ja, ni förstår att allt tas tillvara nu.

Hälften av allt kött saltades in i tunna, hälften frystes ned. En del av det saltade ska rökas, en del ska torkas och en del bli korv senare under våren.
Köttet blev förutsättningen för matlagningskursen du kan se här.
och kursen i rökning och torkning du kan se här.

Tunnan är numera av plast, men principen är densamma: kött och lite salt packas lufttätt, och ställs kallt.
Tomas Nejne lärde oss hur man varvar kött och grovsalt för att gravningen ska bli perfekt.     FOTO: STANLEY ALMQVIST

Translate »