FOTO: LENA EDLUND
Bo Barruk, en engagerad medlem med genuin samisk bakgrund har avlidit. Han blev 80 år och har nu vandrat vidare efter en tid av sjukdom. Den tog kraften av honom men inte hans värme och engagemang.
Bosse var alltid med, redo med en hjälpande hand. En praktiskt begåvad man som deltog i uppbyggnaden och vården av vistet på Kyrkberget. Genom sin erfarenhet hade han lösningar på allt.
Bosse hade en självklar plats i sameföreningens styrelse. Han betydde så mycket för föreningen och föreningen betydde mycket för honom. Framför allt gladde han sig över att så många ungdomar och barnfamiljer blev medlemmar.
Språket
Det sydsamiska språket togs ifrån honom när han var ung. Men han arbetade med att ta tillbaka det.
Under en språkträff lyssnade vi på inspelningar när hans far Jonas Barruk talar flytande samiska. För Bosse var det nog både glädje och sorg att höra sin far och språket han själv förlorat.
Vi är många som delar Bosses öde när det gäller språket. Därför kommer vi också fortsätta att ta tillbaka det.
Minnet
Bilderna av Bosse är fina, både de som fångats med kamera och de som finns inom oss. Omkring honom samlades folk i alla åldrar. Den glädje och respekt som ungdomarna visade honom var ömsesidig.
Vi har fina minnen av Bosse, både från språk- och ortnamnsträffarna, slaktkursen, matlagning med “Samiska kocken” och alla aktiviteter vid vistet.
Nu måste vi acceptera att han inte längre är kvar bland oss. Men han kommer alltid att vara en del av berättelsen om Vilhelminas samer.
Starka vänskapsband är för alltid och vi gläds över alla år han bidragit till en varm samisk gemenskap.
Från djupet av våra hjärtan tackar vi Bosse.
I sameföreningen lever hans minne vidare.
Vualtjeren saemien siebries styrelse