Vår slalomhjälte

Bengt-Erik Grahn från Kittelfjäll var vår egen samiske slalomhjälte på 1960-talet. Och hela skidsporten har samiska rötter. Det visar Isak Lidström i sin doktorsavhandling – framlagd vid Malmö universitet, av alla ställen.

Avhandlingen om skidsportens samiska rötter.

Så här skriver Isak Lidström:

Den egensinnige från Kittelfjäll.
En biografisk studie om utförsåkaren Bengt-Erik Grahn.

Studien om utförsåkaren Bengt-Erik Grahn (1941–2019) handlar om att utmejsla de kulturella identiteter – som utgör avhandlingens övergripande fokus – utifrån berättande och erfarenheter kopplade till en enskild individ. Levnadshistoriska intervjuer med Bengt-
Erik Grahn ligger tillsammans med dagspressens artiklar om honom till grund för en analys av de olika uttryck för samiskhet och svenskhet som framträdde i samband med hans karriär. Bengt-Erik Grahn växte upp i Kittelfjäll i Västerbotten men tillbringade de sex första skolåren på nomadskolan i Tärnaby. Även om han redan som litet barn åkte skidor med sina syskon, började han satsa på utförsåkningen först sedan han kom till Tärnaby, där förutsättningarna för träning och tävlan var optimala. Sett till de mediala representationerna av Bengt-Erik Grahn går det att se en etnisk kategorisering som kom till uttryck i beskrivningarna av hans åksätt. Den djärva och risktagande taktiken förklarades emellanåt utifrån hans samiska bakgrund och kunde också beskrivas utifrån en rasistisk förklaringsmodell där bristande koncentrationsförmåga och underlägsenhetskänslor ansågs känneteckna det samiska idrottsutövandet.

Till skillnad från längdskidåkningen som var behäftad med tradition och förfluten tid, kom utförsåkningen att representera det moderna Sverige under 1960-talets rekordår med teknikutveckling, hög reformtakt och framtidsoptimism som karakteristiska drag för perioden. Det var just vid denna tid som Bengt-Erik Grahn fick sitt genomslag och runt hans
personlighet och idrottsgärning formades ett idrottshjälteskap. Bortsett från de etniska stereotyper som förknippades med hans åksätt, förenades i detta hjälteskap den etniska identiteten med ett svenskt nationellt identitetsskapande som byggde på ett nostalgiskt tillbakablickande. Bengt-Erik Grahn utmärkte sig genom sin utstyrsel i form av stickad mössa och tröja, sin uppväxt i fjällens närhet och sitt enkla leverne som låg i linje med landets väl inarbetade amatörprinciper i idrottssammanhang. Detta hjälteskap baserade sig på en hybridisering av olika identiteter som klass, etnicitet och regionalism och formades i kontrast mot ett sydeuropeiskt skidåkarideal som i stället byggde på lyx, flärd och rikedom.

När Bengt-Erik Grahn själv rekapitulerar sina minnen från idrottskarriären framträder andra aspekter av skidsportens etniska relationer, som inte kom till uttryck i pressmaterialet. Det fanns exempelvis från samiskt håll tydliga förväntningar på att han som same skulle ägna sig åt längdskidåkning, hellre än utförsåkning. Av hans berättelse framgår även att
etniskt rotade fördomar om samiskhet förekom inom skidsporten under hans tid som elitaktiv under 1960-talet.

Hämta hela avhandlingen här om du är intresserad!

Tack Per Lindström Lussi för tipset