Underhållande!

Daniel skyfflade grus medan andra tittade över kåtorna.    

Härom kvällen samlades vi för att underhålla och reparera byggnaderna på vårt viste. Och marken behövde jämnas ut som ni ser.

Att rädda skogssamekåtan var dagens viktigaste uppgift. De gamla och kloka samlades för att hitta den bästa lösningen.

Problemet var att den nedersta timmervarvet som ligger direkt på marken förstörs av fukt och röta med tiden. Nu var det dags göra nåt åt det.

De mest erfarna byggarna gjorde jobbet medan Rebecca, som är vice ordförande i föreningen intresserat tittade på.

Huset lyftes med domkrafter på en sida i taget. Under timret lades en skyddande bräda som får ta kampen mot rötan de närmaste åren.

Sommarljuset strömmar in i kåtan.

Njalla, matförrådet på ett ben, väntade otåligt på sin tur. Stegen ska lagas och stolpen rätas upp.

Alla var nyfikna på hur det nya förrådet såg ut på insidan …   

… och visst svalde det en hel del – både folk och grejer! Mycket utrustning ska in och ut beroende på årstider och alla olika aktiviteter.   

Svenne la den sista stenen vid rampen inför sakkunnig publik.

De sista detljerna i bygget är snart klara. Nu kan vedboden bli vedbod igen.

Trevligt verkade de ha samtidigt. Alla på en gång.  

Kvinnorna tömde vedboden och flyttade in grejerna i det nya förrådet.

Många bad i den bruna barklagen krävs …  

Under tiden passade Mirja på att garva färdigt sitt skinn. Grytan med barklagen var varm och doftade friskt av sälgbark.

… och många skrapningar, innan skinnet blir genombarkat och hållbart.  

Naturligtvis fikade vi också. Kokkaffe i stora pannan över elden, korv, bröd och mycket prat. Numera är vi ju socialt svältfödda.

Muurikkan skulle ju ändå rengöras. Ett jobb för ordföranden, Carina Olofsson.  

Muurikkan ska ju ändå rengöras.

Text och bild:
Stanley Almqvist
gaskeviermie-aajja